YouAreStupid

Tja.. öh.. det va ett tag sen!
Har varit hemma sen 26:e, har bara inte orkat. Låter så galet irriterande för jag hatar när jag går in på någons blogg och det står att man inte har orkat. Ser man på..!
Jag.. åkte till västerås. 11/7 åkte jag till kördland..
26/7 kom jag hem..
Hemma vid dörren så stog tre väskor. tre PACKADE väskor. Mamma bad mig byta till ett par skönare byxor och gå ner till porten. Det gjorde jag. Mammas kille stog nere med sin bil och väntade. När jag sätter mig i bilen, så är den packad med mat och kuddar. Mamma ger mig ett packet, som innehåller en bärbar dvd! Hon ger mig också en filt, och en nack kudde, och nio hyrda filmer. Dom säger att stället vi ska till är en överraskning. Dom säger att jag kanske hinner titta på en film. Jag börjar kolla. När den är slut, så frågar jag om jag hinner kolla på en till. Då säger dom att jag kanske hinner se typ 10 minuter av den. Jag hade tråkigt så jag tänkte att jag ändå kan börja kolla. Innan jag visste ordet av det så var den också slut. Då säger dom att vi har en bit kvar så jag kan börja kolla på en till film. Och så höll det på. Efter åtta timmar i bilen så händer något.. vi saktar ner. Bensin pumpen har gått sönder.. Vi får damp för så långt ögat ser, så finns det bara träd. Täta skogar, och iiiiinga bilar körde förbi. Och såklar så finns det ingen jävla mottagning. På alla tre mobiler står det "endast SOS-samtal". Så vafan ska vi göra liksom? Mamma (eller mammas kille, minns inte riktigt) ringer iaf sos, och ber om en bärningsbil. Och då får jag veta. Vi är 27 kilometer utanför Lycksele. Lycksele, som ligger runt Umeå. Toppen. Bärningsbilen körde fel så vi väntar där en timme. Så runt sju, kom bilen. Jag och mma tränger in oss bakom de två ända sittplatserna i bärningsbilen. En typ filt va utbäddad så det var ändå rätt skönt, och snubben va rätt rolig. Efter ett tag så kom vi till lycksele, och snubben som hade kört oss hette Tony, och han va riktigt hjälpsam, så han hjälpte oss leta efter någon som kunde hjälpa oss fixa bilen. Men ingen kunde. Ni förstår, lycksele är ett väldigt litet ställe, med två eller tre olika ställen som lagar bilar. Men. Dom lagar inte nya bilar, sånna som är av ny modell. Så ingen ville ta emot bilen, eftersom dom va rädda att skada bilen mer. Så Tony kör oss med sin maffiga bärningsbil till ett av dom två hotellen som finns i lycksele, och jag tillbringade min första natt i Sverige på en bäddsoffa i samma rum som mamma och hennes kille. På morgonen vaknar vi av att någon tutar väldigt länge utanför hotellet, vi kollar ut och där står.. Tony. Han säger att han jätte gärna kör oss till våran sista destination. Stället dom hade planerat att åka till från början. Så bilen som gått sönder tar vi upp på flaket, och i två timmar sitter vi en än gång i bärningsbilen. I två timmar. Tills vi kom till Arvidsjar. där lämnar vi in bilen, och hyr en annan bil, sen säger vi hejdå till tony, och kör till någon stuga dom hade hyrt. den kvällen gick vi ut och åk pizza, och badade, (det är ungefär nu jag har förlorat lusen att skriva detaljerat) dagen efter hyrde vi en båt och några spön, åkte upp till stenträsket och fiskade. Vi fångade inga fiskar, men det va en härlig kväll. Sen drog vi ut till det lilla stället invånarna kallar: det stora centrumet, som innehöll några privat butiker. (btw, så fanns det ingen snabbmats resturang, eller bio, eller hm, eller någon klädbutik som finns i stockholm.) Jag köpte iallafall ett gulligt linne. Dagen efter åkte vi hem, och sen dess har jag bara chillat galet, med släkt och några noga utvalda vänner. Thats it, jag orkade inte berätta mer, ställ frågot om ni behöver veta något speciellt.
(Från Farsta till lycksele så är det 730,8 kilometer om någon undrar)

Omg, haha idag är en sån dag, där det går skit segt att ladda upp bilder. Ledsen hah ni får vänta tills någon dag där det går fortare.

Så länge får ni dregla över världens c00laste nyblivna 3 åring som också råkar vara min lillebror..

 

Och världens ballaste kriminella 5 åring som råkar vara min andra lillebror..